Lifeline

"Efter en massa övervunna tankar och rädslor så ringde jag. En varm och vänlig röst svarade i andra änden. Det blev ett ganska långt samtal. Det var så skönt att få dela alla orden, tankarna och rädslan med någon. Och jag kände mig inte ensam längre. Hon som svarade sa inte vad som var rätt eller fel. Hon skulle finnas där vad jag än beslutade mig för. Men jag hade i hjärtat redan mitt beslut klart och hon kunde hjälpa mig finna mod att våga stå för det jag ville. Att behålla det lilla livet som fanns där inom mig."

*

"Till slut bestämde vi oss för att adoptera [...] Vi vände oss till socialtjänsten i vår kommun som utförde en grundlig intervju, en hemutredning, om vår bakgrund, varför vi önskade adoptera osv. Vår socialsekreterare rekommenderade att vi skulle kontakta kommuner i Sverige med vår förfrågan förutom den ansökan vi tänkt göra utomlands. Vi hann inte ansöka utomlands förrän en kommun hörde av sig om ett nyfött barn. Socialsekreterarna från barnets kommun besökte oss några veckor senare för att skapa sig en egen uppfattning om oss och berätta om barnet. Först då fick vi veta att det var en pojke. De berättade lite grann om hans mamma och att hon fått ta del av vår hemutredning och på så sätt ”godkänt” oss som hennes barns nya föräldrar. Den vetskapen betydde mycket för oss. Vi upplever att vi har fått en enormt stor gåva, av en kvinna som vi inte känner, en gåva att älska och vårda."

*

"Min dotter, som mår psykiskt dåligt och inte är helt frisk i övrigt, blir ofrivilligt gravid. Hon beslutar sig för att fullfölja graviditeten. Hjälp och stöd behövs. En väninna till mig berättar om Livlinan och jag ringer och möter en lyssnande röst. Livlinan förmedlar inte bara en erfaren stödperson (flerbarnsmor och själv gravid) utan också ett öppet hem. Under vecka 24 dör barnet i livmodern. Chocken och förtvivlan är stor och åter hjälper Livlinan genom att förmedla några veckors vila i en läkande miljö efter sjukhusvistelsen. Min dotter var skör innan och hon behövde ytterligare sjukhusvård med kuratorskontakt under lång tid. Utan Livlinans engagemang och stöd hade det varit svårt att klara detta."