Jag-budskap

Jag har nyss läst en kurs där vi fick öva på olika samtalsfärdigheter, exempelvis aktivt lyssnande, att ge kritik och ta emot kritik. Jag-budskap är ett sätt att ge kritik på, (förhoppningsvis) utan att göra mottagaren allt för upprörd. Upplägget går ut på att följa dessa sex punkter där det för mottagaren är två negativa, en positiv, två negativa och avslutningsvis en positiv. Försök undvika ordet 'men' och generalisera inte (alltid, aldrig, oftast osv.).

1. Problemet i stort & i subjektiva termer (utifrån mig själv) - Vad handlar det om?
2. Följder/konsekvenser/påverkan för mig - mina känslor
3. Något positivt och relevant - i linje med budskapet
4. Ett konkret exempel på problemet - gärna det senaste tillfället, generalisera inte
5. Förslag på konkret förändring - hur vill du att det ska vara?
6. Visa förståelse för den andres situation
Avslutningsvis: Vad säger du om det här?/ Hur låter detta tycker du?/Vad tycker du?
Sen: Lyssna aktivt

Här följer mitt alldeles egna exempel:

Mitt jag-budskap till den akademiska världen
Hej, kära akademiska värld. Jag skulle vilja prata med dig om en sak och önskar att du lyssnar tills jag har tagit upp det jag har tänkt på.

Du krånglar till mina studier genom att tala över mitt huvud, vara otydlig och försöka sätta dit mig.
Detta gör mig besviken och frustrerad. Det försvårar min inlärningsprocess. 

Jag tycker om att lära mig och trivs med att du tar mina studier seriöst.

Ett exempel är när jag skulle plugga igår och boken du har gett mig är skriven på högtravande engelska som går som katten kring het gröt.

Jag önskar att du kunde ge mig mer pedagogik, lyhördhet och sluta upp med att krångla och retas.

Jag förstår att du gillar traditioner och har svårt att ändra dina vanor.

Vad anser du om detta?