Stress är väl det slemmigaste som finns, riktigt klibbigt, äckligt! Det smetar sig fast i hjärteroten och är så galet svårt att slita bort. Och när man drar i det där sega som sitter fast då klapprar hjärtat ännu snabbare.
Det enda som kan ta bort kletet är nog en dunderdos med frid. Men så måste man ju ta emot den också, och släppa taget. Släppa perfektionismen på ett och annat. Aktivt välja att strunta i något. Kanske till och med säga nej rakt upp i ansiktet på någon ibland. Usch! säger fröken duktig.
Otillräckligheten skär i mig idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar