Söndra och laga

Jag har under en längre period varit väldigt stressad, ibland utan att inse det själv, andra gånger har jag märkt det mycket tydligt men tänkt att det snart går över. Nu är jag äntligen inne i en period där jag har gett mig själv utrymme att stressa ned. Men denna stressperiod har fått mina "stressavkännare" att bli överkänsliga. Min generella nivå av stress är nu, efter sommaren, mycket lägre än den varit på länge, vilket är mycket skönt. Dock kan min kropp och själ nu stress-peaka av de allra minsta små grejer som jag inte reagerat på tidigare, som om jag har bränt någon form av skyddsnät kring dessa stressavkännare. Numera kan pulsen rusa och andningen sträva mot hyperventilering bara på grund av att ett TV-program är lite spännande eller när jag hör någon knappra in sms på en gammal hederlig mobil utan snabbskrift.

Jag har alltså gjort något lite trasigt i mig själv genom att pressa mig, göra mer än mitt bästa och skjuta upp välbefinnande till framtiden. Jag är lite trasig och saker brukar ta lite längre tid att laga än att ha sönder. Dags att börja laga.