Blablabla - en talares bekännelser

Jag har, som alla andra människor, rädslor och saker jag gärna undviker. Men jag har också varit med om att övervinna en del sådana rädslor, oftast med "sakta men säkert"-metoden.
En av de saker jag tidigare mått otroligt dåligt över men numera kan hantera är att tala inför människor. Jag har haft förmånen att få öva detta väldigt mycket på flera olika sätt men framförallt genom att tala korta stunder framför människor som fortsätter gilla mig en massa även om jag pratar strunt. På detta område måste jag säga att övning verkligen ger färdighet.

Jag har en förmåga att bli väldigt nervös inför att göra saker som jag inte är så van vid (om det så bara är att åka tunnelbana till skolan, till exempel) och därför har det verkligen hjälpt mig att få öva på detta.
Så det är tips nr 1: Öva! Sätt dig i den jobbiga situationen, undvik inte problemet.

Tips nr 2: Be någon/några att lyssna på dig när du ska hålla ett tal/föredrag eller liknande och hjälp dig att hitta dina "retoriska tics"! Det kan vara saker som att harkla sig ofta, ofta använda onödiga utfyllnadsord, prassla med papper, dra i tröjan, säga "ööh" istället för att ta korta, tysta pauser osv. (Detta fenomen har såklart inte jag funderat ut men jag vet inte vem som kom på det ursprungligen). En av mina svår-bortarbetade retoriska tics är att jag pratar väldigt snabbt. Det jobbar jag på än!

Tips nr 3: Leta efter snälla ögon och håll fast vid dem. Annars brukar jag även gilla att svepa med blicken lite över hela gruppen för att på något sätt få alla att känna sig sedda utan att riktigt se någon. Att kolla över huvudet på folk även vara ett känt trick.

Tips nr 4: Är det ett viktigt framträdande: Öva på förhand så du vet vad du ska säga och bara behöver några få stödord men ändå är säker. Är det en mera lättsam uppgift, kanske något spontant eller en kort presentation som alla i klassen ska göra på löpande band eller dylikt: Slappna av, andas, le, var dig själv.

Tips nr 5: Var säker på din sak. Detta kan ju både handla om att man faktiskt vet vad man talar om, alltså att man är påläst och så, men nu vill jag framförallt betona att du ska "verka" som att du vet exakt vad du talar om. Det bästa är ju om detta är sant också, jag gillar ärlighet och vill inte uppmuntra till något slags "förande bakom ljuset" här. Men min poäng är att du ska försöka att, likt exempelvis en bra försäljare, visa stor trygghet i att "det här jag pratar om nu är både bra och viktigt". Det kommer synas på dig om du tycker det.

Det får nog räcka för denna gång annars blir det så jobbigt långt. (Smygtips nr 6: Blajja inte på för länge i onödan, förutom om nu detta är din uppgift, vilket det ibland kan vara. Jag gillar effektivitet. Mer kvalitet än kvantitet!)