Det är så besvärligt att gå på stan ensam. Jag får alltid för mig att folk tittar konstigt på mig, så jag börjar genast dra i tröjor och titta på strumporna och samtidigt intala mig själv att jag bryr mig minsann inte om vad folk tycker, tills jag förstår att det var jag som började titta på dem. Det är ju så intressant att titta på människor! Men det får man inte. Man kan ju inte gå runt och titta på folk bara så där, eller ännu värre: hälsa på någon man inte känner! Nej fy. Alla ska helst hitta en lagom likgiltig min och stirra ut i tomma intet och absolut undvika att möta andras blickar. Särskilt på bussen och tåget, men även när man går förbi varandra på trottoaren.
Men tänk om vi istället hälsade på alla vi mötte, så där som man gör ute på landet, det vore väl mysigt?
Fast iochförsig, inte ens kineserna (som annars förskräcks av vårt sätt att behandla våra åldringar och är väldans artiga av sig) går ju runt och hälsar glatt på gemene man. Då skulle de ju inte hinna annat än att hälsa. Ni hao, ni hao hela dagarna. Nej fy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar