Jag undrar om vi liksom blir slöare och slöare för varje generation. Om mina barn kommer bli ännu mer självcentrerade än jag och min generation. När jag ser de som är någon eller några generationer äldre än mig och deras villiga, osjälviska arbetande så börjar jag undra. Hur är det fatt med oss egentligen?
Jag är mycket medveten om att detta är förfärligt generaliserande jag sysslar med, men detta är trots allt de tankar som just nu snurrar i mitt huvud och därav hamnade de här.
Det finns många ivriga hjälpare i världen, men det finns många fler som inte är det. Det är ju så fint i vår tid att leva för sina egna drömmar, att stå stadigt på sina egna sanningar, att vi kanske hamnar lite väl långt ner i jag-själv-diket. Jag hoppas att jag kan lära mig något av mina mor- och farföräldrar framförallt när det gäller tjänande och givande. Jag vill ju bli så där bra som dom är, mina vardagshjältar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar